Om



Här är det böcker för hela slanten!¨

Fast inte riktigt hela, man behöver uvecklas, och jag funderar rätt mycket över texter jag hör eller läser som inte är i bokform. Så det kommer att läggas till reflektioner över sånt i bloggen.

Och från och till reagerar men över mänskligheten och då stannar man upp och tänker.. Hur tänkte de nu då?

Hoppas att det ska bli underhållande!

Presentation

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från juli 2012

Tillbaka till bloggens startsida

Ännu en till fantasy listan

Nu har jag avverkat nästa mål i min fantasy forskning. Har läst ut första delen av George R.R. Martins 5 delars epos. Helt klart godkänd, härliga personligheter som man fäster sig och lär sig att hata direkt. Historien flyter på även om handlingen är uppdelad per person, så hänger man med bra. Jag kände tydligt av viljan att få veta mer direkt, och pestade då vännen som rekommenderat boket för att få försäkringar om att favoritpersonerna lever länge. Och det kommer de att göra! Tack och lov. Hade planerat att läsa lite annat emellan men det blev inte så, tog nästa bok direkt, kunde inte vänta.

Den upplevelsen gör att R.R. Martin hamnar på andra plats bland fantasy författarna. Helt klart bättre än Rothfuss, tyvärr Rothfuss!

Satt och läste en recension gällande en bok av Neil Gayman och blev lite irriterad när kvinnan som skrivit, tolkade den sociala samhällskänslan och politiska oron som undergrävde hela handlingen (kursiva markeringen är mitt eget påhitt, stod inte riktigt så).

Och sen när jag satt här och tänkte på fantasyböckerna insåg jag att jag gör precis samma sak. Fast kanske inte så djupgående. Men jag undrar över, varför är det så att i fantasyböckerna är alla personerna så hiskeligt unga och beter sig så fruktansvärt vuxet? Fantasy i sig som genre är lite saga för vuxna, så kanske ligger det i en strävan att göra boken mer barnvänlig. Eller så är det så att författarna tar fäste i mörka medelåldern då levnadsgenomsnittet var väldigt lågt.

Sen konstaterade jag att Abercrombie och Pratchett inte använder sig av unga jättevuxna till skillnad från Martin och Rothfuss och upptäcker att jag tycker om deras böcker bättre än de andra två. Framför allt föredrar jag Martin framför Rothfuss, eftersom jag tyckte att det var väldigt störande med de ständiga påminnelserna om huvudpersonens låga ålder.

Men jag kommer ändå fram till att viss fantasy är helt ok, men jag är tacksam för att jag har vägledning som pekar ut de böcker som är ok att läsa. Tror att man skulle kunna gå på hur många minor som helst.

Fortsätter dock ihärdigt med Martin eftersom jag måste bara få reda på hur det går för dem alla! Och avslöjar här en hemlighet, jag gillar verkligen drakar! Där jag kan känna ett visst motstånd mot för mycket magi som spårar ur, älskar jag varje gång en drake kommer in i handlingen.

Kul i Juli och Madaroarna


 
Den enda jag har hittat från Helsingborgs Kul i Juli. Madaroarna "kända från teve" och en trogen läsare av denna blogg (den ena av dem). Tagit mig friheten att beskrära bilden och bara visa det som viktigt. Önskar att det fanns fler bilder att välja mellan.
 
Ser fram emot nästa år och fler bilder!!

Som tur är så har jag tumme med stjärnorna "kända från teve" och har fått en alldeles förtjusande bild! Håll till godo!

 

Våra favorit Lucior utan sina ljuskronor,men de lyser vackert i alla lägen!

(trogen bloggläsare till vänster)

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Fantasy listan

Man ska ju ha en lista och eftersom jag är rätt ny på det här med fantasy så är detta min börja på lista.

¤1 Terry Pratchett och Joe Abercrombie

Pratchett för att han har en härlig generaliserande uppdelning på sina karaktären, Diskvärlden är häftig, Rensvind är den mest otrolige trollkarlen någonsin och för att han i sin text visar en gedigen kännedom om hur vi människor interagerar med varandra och för den ljuvliga ironin som flödar som en röd tråd genom texten.

Aberbrombie för att hans karaktärer är så knivskarpt tecknade och trogna sin personlighet hela vägen genom. Magin hos Abercrombie är hans sätt att beskriva slagen, människorna och mötena på ett rakt och ärligt sätt som inte går att missförstå. Och han ger en en total läsupplevelse som man absolut inte vill vara utan när man kommer till slutet.

¤2 Neil Gayman, honom har jag helt förbisett som fantasy författare trotts att jag har läst honom. Kom underfund med det här om dagen när jag läste en mycket dålig recension i HD. Gayman skriver sagor för vuxna, gärna lite förtrollade och svärmiska. Men hans böcker är bra och värda att läsa.

¤3 Patric Rothfuss, helt klart läsvärt även om man i varje fall i andra boken skulle vilja fara fram med en rödpenna ibland och rätta till, stryka lite och ta redigera bort en bit.

Nu ligger George RR Martin på nattduksbordet så det blir min nästa fantasy utmaning. Ska bli spännande att se var han hamnar på listan?

Fantasy fortsätt....

Nu har jag avklarat delmål två i min fantasy utveckling. Jag har läst Patric Rotfhuss, Name of the wind och The wise man's fear.


                              

The name of the wind, började bra, man började i nutid och fick följa huvudpersonen under tiden då han som en ikognito krogägare träffar på en skrivare som har sökt efter honom och vill teckna ner legenden om honom. Vilket Kvothe (huvudpersonen går med på).

Historien om hans liv startar när han är i sjuårs ålder och reser runt med sina föräldrar som äger ett resande sällskap. Under dessa resor kommer han i kontakt med en man som studerat på det stora Universitet utanför staden Imre. Den stora dragningskraften för Kvothe är Universitets stora Arkiv där alla världens skrifter är samlade.

Han är nästan på väg dit, när ödet griper in. Mannen som undervisade honom på deras resor, träffar en kvinna och gifter sig med henne. Och några veckor senare blir Kvothes föräldrar dödade, av en som man trodde utdöd sort av krigare.

Jag hoppar lite fram i handlingen nu.Först upplever han några svåra år som hemlös i en storstad där han klarar sig på grund av sin list.  Han kommer till universitetet och blir intagen, tack vara sitt snabba intellekt och snabba rappa svar och inte minst genom sin egen starka vilja att få svar på alla världens frågor och framför allt på frågorna om männen som dödade hans föräldrar.

Naturligtvis skaffar han sig en ärkeovän där som går till slut så långt att han försöker döda honom. Efter att ha tagit hämnd för detta blir han tvungen att lämna universitetet.

Även en kvinna förekommer i boken, men hon är väldigt flyktigt och dyker upp lite här och lite här helt utan sammanhang och det är inte lätt att lära känna henne.

I bok nr 2 The Wise man's fear fortsätter handlingen från bok i, och här har Rothfuss tagit sig lite vatten över huvudet. Texten följer inte en röd tråd, utan man får följa med på olika äventyr som han är nästan tvungen att utföra för att få en förmyndare vars namn kan öppna dörrar för honom i fram tiden.

De här äventyren leder honom till att jaga vägbanditer som han tar hand om genom sin sympati (magi). Efter att detta uppdrag är fulländat så går han vidare till kanten av kartan och hamnar i ett samhälle där han lär sig stridskons och får lära sig en annan sort livsåskådning som man ska leva efter för att vara en sann och trogen krigare.

Till slut beger han sig dock därifrån, träffar sin förmyndare och blir förskjuten av honom eftersom dennes hustru inte tyckter om honom. Men ändå har har ett ekenomiskt stöd så att han kan fortsätta studera på Universitetet. Han återförenas med sina vänner och sin kvinna, men, slutet av boken binder inte ihop hela historien på ett ordentligt sätt. Det blir lite antiklimax.

Rothfuss har dock ett vackert och poetiskt språk som även om man tycker att boken i slutet börjar bli lite långdragen fortsätter läsa. En sak som störde mig genom båda böckerna var hänsyftningarna på Kvothes låga ålder i motsats till hans handlingar. Det stämde inte helt för mig.

Men på det stora hela är det en trevlig läsupplevelse även om jag inte kommer att vänta otåligt på nåsta bok... Men det kommer att vara trevligt att veta att den finns om andan skullle falla på!

 

 




 

0 kommentarer | Skriv en kommentar