Måndagen den 13 Juni 2011

Jag äger en bok skriven av Hans Svensson, och det är det inte många som kan skryta med. Eftersom böcker är ett ofta förekommande samtalsämne på jobb, blev jag glatt överraskad och mycket nyfiken när en kollega till mig berättade att hennes väninnas man hade skrivit en bok. Nyfikenheten växte och efter många om och men bestämde jag mig för att köpa en jag också. Så i dagsläget är jag ägare till ett signerat exemplar som är nummer 23 av 25. Boken är nämligen inte utgiven på förlag, utan Hans har låtit trycka upp ett antal exemplar själv.

Det är allmänt bekant att de första raderna i en bok är avgörande för att fånga läsaren och väcka nyfikenhet och lust att fortsätta läsa vidare. En av de som tillhör de mest berömda är Selma Lagerlöfs inledning av Gösta Berlings saga.

”Äntligen stod prästen i predikstolen.”

Och detta väcker naturligtvis nyfikenheten och viljan att läsa vidare.

I min självutnämnda amatörlitterära expertis, vill jag med bestämdhet påstå att Hans Svensson i sin bok Bengt i koma, har lyckats precis med samma konststycke som Lagerlöf.

Inledningen lyder:

Jag heter Bengt och jag ligger i koma.”

Kan det bli bättre?

Knappast! Denna inledning får i varje fall mig att börja le förnöjt, greppa ett stadigt tag i boken och kasta mig ut i texten och hela tiden lite bekymrat titta efter hur många sidor jag har kvar att läsa, så att inte boken ska ta slut för tidigt.

Det behövs bara ett par sidor för att man ska känna att Bengt tillhör familjen och om inte familjen så är han i varje fall en nära granne som de flesta tycker om. Den smarta läsaren förstår också snabbt att eftersom koman är lite av hinder för Bengt så är den hans ande som tar oss med resan.

Man skrattar hjärtligt och bitvis också med tårarna rinnande när Bengt rör sig över sidorna och gör nya bekantskaper i sitt kroppslösa tillstånd. Språket är härligt flytande och så skarpt att man lätt får upp bilder i hjärnan av texten man läser. Och man skrattar och skrattar och fnissar igenkännande på ett par ställen.

Och sen… helt plötsligt sätter man andan i halsen! Skrattet ersätts av en skrämmande spänning, som tyvärr gör att man läser fortare och fortare. Jag vill inte förstöra boken för någon som inte har läst den ännu och som kanske kan få möjlighet att göra det så småningom, så jag säger inte mer än så här. Ett kapitel innan sluten tar man ett litet darrande andetag av lättnad dock. Det blev inte så tokigt ändå.

Nu har jag hört på sista tiden att en ny bok är på väg. Hoppas att den kommer snart. Blir den ens det minsta lik Bengt så är sommaren räddad.

22/6 2012

Sen det här inlägget skrevs har ytterligare två böcker blivit färdigställda. De står så prydligt i min bokhylla med personliga dedikationer.

Läsning är för själen vad motion är för kroppen.

Sir Richard Steele