Nu har jag avklarat delmål två i min fantasy utveckling. Jag har läst Patric Rotfhuss, Name of the wind och The wise man's fear.


                              

The name of the wind, började bra, man började i nutid och fick följa huvudpersonen under tiden då han som en ikognito krogägare träffar på en skrivare som har sökt efter honom och vill teckna ner legenden om honom. Vilket Kvothe (huvudpersonen går med på).

Historien om hans liv startar när han är i sjuårs ålder och reser runt med sina föräldrar som äger ett resande sällskap. Under dessa resor kommer han i kontakt med en man som studerat på det stora Universitet utanför staden Imre. Den stora dragningskraften för Kvothe är Universitets stora Arkiv där alla världens skrifter är samlade.

Han är nästan på väg dit, när ödet griper in. Mannen som undervisade honom på deras resor, träffar en kvinna och gifter sig med henne. Och några veckor senare blir Kvothes föräldrar dödade, av en som man trodde utdöd sort av krigare.

Jag hoppar lite fram i handlingen nu.Först upplever han några svåra år som hemlös i en storstad där han klarar sig på grund av sin list.  Han kommer till universitetet och blir intagen, tack vara sitt snabba intellekt och snabba rappa svar och inte minst genom sin egen starka vilja att få svar på alla världens frågor och framför allt på frågorna om männen som dödade hans föräldrar.

Naturligtvis skaffar han sig en ärkeovän där som går till slut så långt att han försöker döda honom. Efter att ha tagit hämnd för detta blir han tvungen att lämna universitetet.

Även en kvinna förekommer i boken, men hon är väldigt flyktigt och dyker upp lite här och lite här helt utan sammanhang och det är inte lätt att lära känna henne.

I bok nr 2 The Wise man's fear fortsätter handlingen från bok i, och här har Rothfuss tagit sig lite vatten över huvudet. Texten följer inte en röd tråd, utan man får följa med på olika äventyr som han är nästan tvungen att utföra för att få en förmyndare vars namn kan öppna dörrar för honom i fram tiden.

De här äventyren leder honom till att jaga vägbanditer som han tar hand om genom sin sympati (magi). Efter att detta uppdrag är fulländat så går han vidare till kanten av kartan och hamnar i ett samhälle där han lär sig stridskons och får lära sig en annan sort livsåskådning som man ska leva efter för att vara en sann och trogen krigare.

Till slut beger han sig dock därifrån, träffar sin förmyndare och blir förskjuten av honom eftersom dennes hustru inte tyckter om honom. Men ändå har har ett ekenomiskt stöd så att han kan fortsätta studera på Universitetet. Han återförenas med sina vänner och sin kvinna, men, slutet av boken binder inte ihop hela historien på ett ordentligt sätt. Det blir lite antiklimax.

Rothfuss har dock ett vackert och poetiskt språk som även om man tycker att boken i slutet börjar bli lite långdragen fortsätter läsa. En sak som störde mig genom båda böckerna var hänsyftningarna på Kvothes låga ålder i motsats till hans handlingar. Det stämde inte helt för mig.

Men på det stora hela är det en trevlig läsupplevelse även om jag inte kommer att vänta otåligt på nåsta bok... Men det kommer att vara trevligt att veta att den finns om andan skullle falla på!