Vi är omgivna av ord och text och jag tror att vi tar det för givet och inte alltid lyssnar på vad det är som sägs och vad det är som låter.

Jag råkade ut för det nu för ett tag. Man lyssnar på radion och nynnar med och tänker, rätt skön låt,och sen börjar man göra något annat och musiken sätter sig i skallen och man fortsätter nynna och sen glömmer man bort det till nästa gång man hör det på radion och tänker.. "javisst ja, det är ju den som var så bra!"

Och en dag så satt jag i bilen på motorvägen, fanns inte mycket att göra än att hålla koll på trafiken och hastigheten och nynna med i låtarna på radion. Det var första gången jag hörde texten..... och när jag hörde den spelas upp igen i huvudet nu avskalad av musik... så tänkte jag.. det där är ju jag, så känner jag ibland men har inte kunnat förklara det...

 

Klicka på bilden av Melissa och lyssna på henne samtidigt som ni läser texten!

jag går i vinterskor på hösten
alltid förberedd för storm
jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar
jag har känslor utan uppehåll
jag har förlorat en tävling
men vunnit ett val
har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av

när jag träffar gamla vänner
har jag ingenting att säga dem
de ställer för många frågor
och jag, jag bidrar inte med nån
och jag kan ångra det lilla jag säger
eller dra ett allvarligt skämt
jag tycker mig höra mig vad de tänker; "är hon sådär jämnt?"

jag kan sitta själv i parken tills solen ändrat färgen i mitt hår
jag kan offra allt jag har för ingenting
ja, jag sträcker mig så långt det går
men jag behöver dig, kom hit och rör om
jag behöver nått att skriva om

jag saknar dig mindre och mindre
det kommer annat mellan och det är bra
jag saknar dig mindre och mindre
jag har glömt dig en vacker dag
jag saknar dig mindre och mindre
det kommer annat mellan och det är bra
jag saknar dig mindre och mindre
jag har glömt dig en vacker dag

 



 

 

Och visst är texten talande? Jag har kortat den lite och inte tagit med refrängen, eftersom jag var ute efter den rena talande texten. Jag vet inte hur andra upplever det, men jag kan känna att när jag läser texten så kan uppmaningen att komma till en, vara riktad mot vem och vad som helst, behöver inte vara en äkta hälft som man har ett romantiskt förhållande med.

Texten i sig är så vacker att man bara kan sätta sig och reflektera över den och den ger alla något,  det är jag fullständigt övertygad om. Plus att det är trevligt med en visa som står sig stark mot de andra musik stilarna som råder nu.